Hej!

Gårdagen vad minst sagt kaosartad. Känner mig lite tagen av händelsen faktiskt och jag har ett stort medlidande, men jag kan inte hjälpa att tycka och tänka saker.
Jag har ju sagt åt mig själv att bli mer egoistisk och tänka mer på mig själv. Att sätta andra före en själv slutar ju alltid med att man själv mår dåligt. Jag vet, jag vet ju så väl vad jag BORDE göra men det är fan inte så lätt alla gånger när hjärtat säger något helt annat. Önskar att jag inte tänkte så mycket.
Jag tror att det ligger en förbannelse över mig, för jag tycks komma i liknande situationer om och om och om igen.

Helgen har ALDRIG kommit så passande som nu. Jag ska fan inte gräva ner mig nu, ska ha en sjukt rolig helg med massa härliga människor. Tar tag i livet igen på måndag, på återseende allesammans!